Collage & krumelurer

... av nån anledning så tänker jag på Ted Gärdestad's musik,  
"Sol, Vind & Vatten"

Hennes blick är sluten, men ändå vaken — som om hon lyssnar inåt, bär en hemlighet hon inte tänker dela i första taget. De paisley-liknande formerna ringlar sig som tankar eller minnen över hennes ansikte och hals. Håret, vävt som en berättelse i sig. Hon känns som en prästinna av stillhet och styrka

Ibland ser vi mer än vi lyssnar. Men i tystnaden kan man oftast höra sin egen musik.

Det är något med den där blicken… den känns som om den vet allt, men ändå väljer tystnad. Som om hon säger, "Jag ser dig. Men det här är mitt rum."

Jazzigt möte med svala färger.

Jag vet inte riktigt vad jag tänkte när jag gjorde den – kanske inget alls.

Det känns som ett samtal som redan var igång: papper, tryck, ljud och rörelse som bara fortsatte av sig själv.